Övriga rovdjur

Laikorna kan meriteras för avel på älg, vildsvin, fågel och björn. Men rasen är mångsidigare än så, och det finns fler vilt som laikorna har kapacitet att jaga och de ofta har stort intresse för.Grävling

Laikornas stora intresse för grävling är vida känt. Ett rovdjur som gärna bjuder upp till kamp verkar passa laikorna perfekt att jaga. Att en augustinatt få koppla loss en jaktsugen laika strax efter mörkrets inbrott är både ovärderlig konditionsträning och en väldigt trevlig jaktform på ett vanligtvis outtnyttjat jaktvilt.

Har man en hund som är duktig på att spåra och man känner till något aktivt grävlingsgryt i närheten brukar det vara ett bra ställe att släppa på. Annars får man släppa hunden i området där grävlingen förväntas ha sitt födosök. Spannmålsfält, beteshagar och gräsmattor vid t.ex. ödestugor brukar vara attraktivt.

Mård

Mården är ett rovdjur som många laikor gillar att jaga. Det finns i huvudsak två jaktsätt på mård beroende på om man jagar på barmark eller när det är snö. Vid jakt på barmark krävs en hund med stort mårdintresse och det ställs en hel del krav på hunden då mården färdas långa sträckor både på marken och uppe i träden så hunden måste spåra noga och använda alla sina sinnen. När de väl finner mården sitter de ofta i ett träd. Som vid trädskällarjakt på skogsfågel så gäller det att laikan skäller intensivt och markerar rätt träd. En del laikor nöjer sig inte bara med att skälla på mård utan sätter en hel del press på mården genom att kraffsa på trädstammen samt riva kvist från trädet vilket är ett arbetssätt som skiljer sig från det som är önskvärt vid fågelarbete. En del laikor klättrar även upp en bit efter stammen eller i kvistarna på täta granar. I och med laikans utomordentliga sätt att anpassa jaktsätt efter villebråd så funkar det dock att jaga både fågel och mård med samma hund och som hundförare lär man sig rätt snart vad hunden jagar utifrån arbetssättet. Under barmarkssäsongen kan det nämligen vara svårt för hundföraren att hitta mården i träden då de ofta gömmer sig invid stammen i någon tät gammal gran. Oftast sitter de upp i de övre regionerna av trädet och där kan de sitta länge utan att röra sig överhuvudtaget men då och då kan man se att det sticker fram ett nyfiket huvud mellan grenarna. Många gånger kan man ta miste på om hunden skäller mård eller ekorre i och med svårigheten att upptäcka djuret. Det gäller att ha tålamod för mårdens nyfikenhet gör att den tillslut visar sig till skillnad från ekorren som oftast sitter som en staty utan att röra sig alls. Vintertid när man har spårsnö är det lättare för hundföraren att ha koll på spåret och man kan vägleda hunden på ett annat sätt. Om det är mycket snö krävs det dock att hunden har mycket jaktlust och vilja att ta sig an spåret. Framförallt kalla dagar tar mården gärna daglega i marken under ihåliga stubbar och stenar vilket innebär att man behöver ha med sig spett och spade för att komma åt den.