Laikan som björnhund

Jakt på björn

I Svenska laikaklubbens statuter står att laikans ska ha "bibehållen rovviltskärpa". Med rovviltskärpa menar man här förmodligen vilja och förmåga att jaga djur som till exempel björn. Och det var just därför som björnlegendaren Lars Svanberg en gång tog in laikor till Sverige. Så björn ingår i laikans repertoar, även om långt ifrån alla laikor har vad som krävs för att bli effektiva björnhundar. Helt klart är att ingen rastypisk laika är opåverkad av björnlukt. Björnen kräver, förmodligen mer än något annat vilt, att flera egenskaper hos hunden är starka, i alla fall om hunden ska anses vara effektiv.

De kanske viktigaste egenskaperna är bra nerver, mod och jaktlust. Utan bra mod och nerver kommer hunden att välja mindre ansträngande byten vid första tillfälle, och utan jaktlust så kommer den inte att vara tillräckligt ihärdig för att vara effektiv. Just laikan har en benägenhet som utmärker den: en vilja att "utmana" vilt. Detta är positivt såtillvida att hunden kan motiveras av den stora utmaning som just björnen, och andra farliga djur innebär. Björnhägnen i Junsele och Almunge (i Sverige) samt Namsskogen och Flå (i Norge) testar hundens vilja att ta an björnen, och laikans utmanande arbetssätt har bidragit till att östlaikorna under flera år legat i topp bland godkända raser i Junsele. Huruvida hunden har resten av vad som krävs kan bara testas i skogen.